Hela havet stormar .......

Det var en gång för länge, länge sedan en man. En ung man, en god man, ensam i den stora världen. Denna goda mannen var en romantiker ut i fingerspetsarna, men en romantiker utan romantik är som en sjö utan fiskar. Denna mannen hade även en förbannelse över sig, att styras av andras värderingar till den grad att hans känslor kom utifrån och inte innefrån. Detta påverkad honom till den grad att han "gillade aldrig läget" utan letade alltid efter någon ny ... ... ...

Hjärtats fasaden slits med tidens gång och till sist finns inget försvar att tillgå. Det försvar som man under hela ens "medvetna liv" byggt upp för att skydda sitt hjärta. Dock ligger muren runt hjärtat alltid kvar och släpper ingen intill en. När någon väl lyckats knäcka de yttre murarna aktiveras den slutgiltiga försvarsmekanismen som är nästintill omöjlig att knäcka. Denna är tankar som Varför vill hon ha mig ? Hon kan ju inte älska mig, inte ens jag älskar ju mig ? en ständig tvivlan på ens egen roll i skådespelet och hur bra är en pjäs där huvudpersonen inte tror på det han spelar.

Kärlekens stolar kanske redan är upptagna och dag för dag försvinner stol efter stol. Snart är det tomt, snart finns det ingen stol att sitta på, snart får man stå ...